Rebus utforskar världen

Att gå iland efter en sådan här lång tid ute till havs är ett helt äventyr i säg. När man tar steg framåt är kroppen och huvudet berätt på att parera en våg och det gjorde att gångstilen blev mycket vinglig. DEt gungade i huvudet i närmare en timme och det kändes nästan som att jag svävade på moln.

 

Trots sin storlek så har St Helena otroligt mycket att erbjuda framförallt i naturupplevelser. JAcobs ladder och när man väl är där uppe är det otroligt vacker utsikt över staden ocg vattnet. All kust, vackra berg och kullar- naturen är otroligt vacker. Över hela ön växer det träd, palmbladsliknande buskar och mängder av ackra blommor( sådanna som vi i Europa har hemma i vardagsrummet)

 

DAg 1- deklareringsdag

Efter nästan två veckor ute till havs såg vi äntligen land. Först ett par ljus på kvällen och sedan på morgonen var ön där. Den såg lite skrämmande ut stor och mörk. Ön har bar en hamn JAmestown, hamnen har ingen kaj utan man får ligga på svaj utanför. för att ta sig in till land åker man med den lokala båttaxin eller tar sin egen jolle.

För att ta sig in i landet måste man deklarera in, för att underlätta detta kom polisen ut till oss på Jennifer. Vi fick fylla i frågeformulär, visa försäkringskort och den slutliga stämpeln i passet. DE ni, det är inte många som har en stämpel i sitt pass ifrån St Helena.

Väl ilans promenerade vi runt lite och tittade på sevärdigheter, lämnade tvätt och äntligen lite internet. Tre i besättningen bestämde sig för att sova iland så vi andra köpte grejer för tacoskväll och hade det riktigt mysigt ombord.

 

DAg 2- Utflycksdag

vi hade bestämt tid med en guide som skulle ta oss allihopa runt ön med sin minibuss. hela ön består av berg vilket betyder slingriga och branta vägar. DEt var ingenting jämfört med alperna eller Norge. Naturen runt om ön är otroligt vacker med höga berg, öppna fält och färglada blommor. napoleons grav och hus, toppen av Jacobs ladder och den gamle sköldpaddan Jonathan har vi besökt.

Efter en heldag i en skumpande bil åt vi allihopa på en restaurang, kyckling och ris blev det för min del. Mycket gott men starkt. På kvällen var vi samma gäng som sov ombord och vi hade det lite mysigt med te och mackor.

 

Imorgon tosdag bär det av igen efter att det sista blir inhandlat och vi har bestigit Jacobs ladder.

Efter tolv dygn och 20 timmar var de 1700 sjömilen avklarade och vi har nu fast mark under våra fötter. Vi anlände till St Helena vid åtta tiden nu på måndag morgon och efter att ha deklarerat in har vi nu satt våra första steg på fast mark. Internet och lunch blir det nu på restaurang  Anne’s med L.   

 

Skump, gung, skvätt, kräks, skump, gung, skvätt, kräks detta min resas första dagar och det var ungefär så här som jag har föreställt mig hur det skulle kännas ute på det stora havet. Det var helt enkelt en gräns på hur mycket man klarade av och när gränsen var nådd så klara besegrar man allt. Trots att jag hade förberett mig med sjösjukeplåster bakom örat, ätit rätt, sovit så mycket jag kunnat och inte känt mig frusen alls så ville inte riktigt kroppen fungera och framförallt inte magen. Känslan för er som aldrig varit sjösjuka går inte att beskriva men det ända du vill är att hoppa över bord och bara sluta existera för en stund. Men som tur hade jag så otroligt mycket goa människor runt omkring mig som livade upp stämningen. Jag var heller inte själv om att må pyton men vi var olika på att erkänna hur vi egentligen mådde. Vi var nog lite smått sjösjuka allihopa bara i olika grad. Framförallt var vi nog också påverkade av den diesel ångor som spred sig i via kölsvinet efter det läckage som uppstod.   

 

Men helt plötsligt efter tre dygn så mådde jag kanonbra och det kändes som jag kommit till himmelriket. Jag hade inte tillstymmelse i närheten av de känslor som jag haft tidigare dagar. Sedan har dagarna rullat på med vaktpass på tre timmar varvat med sex timmar frivakt och matlagning var tredje dag. Alla pass har jag haft med min hyttkamrat M, som är en snart 60 årig man från Stockholm. Efter ett par dagar har vi börjat komma riktigt bra överens och pratar om allt mellan himmel och jord. Till en början sov jag i mängder, in princip varje gång jag fick chansen. Men nu efter ett par dagar ute tills havs har jag kommit in i det och sex timmar plus lite extra vila är alldeles lagom. Inte alls riktig som på Atene när det blir mängder med sömn och lite verkstad, så som det ska vara.

 

Allt eftersom att kroppen har vant sig vid gungandet och dygnsrytmen har även vädret blivit bättre. Långbyxorna och tjocktröjan har bytts emot t-shirt och shorts. Nu på slutet innan St Helena har även bikinin åkt fram och det har blivit några timmars solande med enbosrt fokus på att bli brun. Annars är det något av det tråkigaste jag vet att bara ligga stilla i stekande och klibbig värme. Det känns verkligen här i värmen att solen tar vare sig den är framför eller bakom molnen och hur viktigt det då blir det solskyddsfaktor. Min tub med styrka 50 har blivit en av mina bästa vänner, trots all solkräm har jag ändå lyckats bränna mig lite smått så det gäller absolut att vara försiktig. En och annan linje har jag faktiskt börjat få så på min egna färgskala har jag allt blivit riktigt brun. För de andra vill jag inte jämföra mig med, eller det går inte. De är papparkaksbruna hela bunten, men jag tror i alla fall att jag är brunare än vad jag någon gång tidigare varit. Så du behöver inte vara orolig lillasyster min;)

 

Dagarna här ombord fylls med massor och sol och slappande vilket har resulterat i mycket läsning och lyssnande på ljudböcker. Yatzy och kortspel har et blivit en del med, men jag har mest otur. Ju närmare St Helena vi kommit har solen bara blivit starkare och starkare och betydligt varmare. Under vissa timmar mitt på dagen går det inte att vistas i solen under längre stunder utan att bli helt stekt. Alla skuggiga platser ombord är våra små himmelriken. För att klara av den starka värmen har vi mitt på dagen flera dagar i rad stannat och badat. Framför allt nu på slutet när vi nästan enbart gått för motor har vi bara stängt av den och glidit med strömmen framåt i ca 1 knop . Då är det bara att hoppa i vattnet i fören och sedan simma längs med båten. Runt 23 grader och det varit i vattnet så det har varit otroligt svalkande.  

 

När det gäller mat och matlagningen ombord så var mina tankar innan att vi till en början kanske skulle kunna äta färskt kött och grönsaker och sedan allt mer gå över till burk- och pulver mat. Men så har inte fallet varit alls, utan Jennifers kylar har fungerat kanonbra.  Det är inte mycket som vi har behövt slänga under resans gång. I kylen finns även ett litet frysfack där kött och fisk har legat, där i är det fortfarande tillräckligt kallt för att hålla maten frusen. Annars har matträtterna och matlagandet avlöst varandra, det är inte många dagar de har blivit samma mat utan fansatin och kreativiteten har varit stor. VI bestämde inför den stora handlingen och inventeringen i Kapstaden att var och en skulle komma på två maträtter att laga. Det har fungerat riktigt bra, i de paren vi haft vakt har vi även jagat mat. Jag och M har lagat allt ifrån kassler, till fisk och pannbiff. Nu senaste kvällen bestämde vi oss för att pröva på att göra raggmunk. Det var lite krångligt till en början och få rätt konsistens men det löste sig till slut och resultatet blev kanonbra. Köttfärssås med spagetti, kokt fisk med potatis, linsgryta och olika baconröror har menyerna bestått av och jag har inget att klaga på. Allt eftersom att kroppen kryade på sig efter sjösjukan så har det blivit många kanonmiddagar.

 

Bakning har det tror eller ej också blivit en hel del, främst matbröd men även en hel del kakor. Till Lucia passade jag och M på att baka lussebullar och de blev riktigt bra. Det gällde bara att bli vän med ugnen som lever sitt egna lilla liv känns det som ibland. Risgrynsgröt har jag också provat göra på vårt vanliga ris, resultat blev över förväntningar. Visst tog det lång tid att göra och det var lite knepigt men vad otroligt gott det blev. Något som jag absolut ska prova at göra hemma.

 

Ett någorlunda julbord ska vi nog kunna skrapa ihop till julafton. Mängder av kaviar har vi som Lasse bunkrat ifrån de svenskar som varit med ombord och till den naturligtvis ägg. Något mer lussebulle bak kommer det nog att bli om vi får tag på saffran och jag tänkte koka mera gröt. Sedan hittade vi faktiskt någon form av senapssill och gravad lax i Kapstaden så den har vi lagrad längst ner i kylen där det är som kallast. Själv har jag köpt lite choklad dagen till ära och hemma köpte jag med mig en påse skummtomtar.

 

Trots en helt annorlunda jul för mig utan min familj, släkt och någon tillstymmelse till snö så ska det bli en otroligt rolig och spännande jul. Med mina nya skeppskamrater och alla deras kunskaper och erfarenheter. Jag ser fram emot att vad D och M har hittat på för julklapp till mig. Mina tokstollar till undervara vänner insisterade att jag skulle ha paketet med mig. Så nu hoppas jag att det är något riktigt roligt, men som alltid litar jag på er!      

Äntligen hade dagen kommit när vi ska ge oss iväg!! Vi började dagen med att gå till migrationsverket och deklarera ut oss hur landet och sedan gjorde vi de allra sista inköpen till båten. Själv köpte jag en chokladtomte, lite godis och lite annat smått och gott. Allt packades in på sin plats i båten och efter lunch bar det av mot det stora havet. Vi tog oss under alla broar och stannade till för att tankade på vägen ut. Allting var frid och fröjd, vi rundade piren och alla seglen sattes. Då började en doft av diesel sprida sig runt i båten och det visade sig att det läckte ifrån tanken. Någon dag tidigare hade det varit en gubbe här och monterat nya tankmätare och han hade tydligen inte gjort färdigt sitt jobb till 100%. Vi fick därför vända och åka in till kaj igen medens Lasse ringde till montören. Han skulle skicka ner någon så fort som möjligt och imorgon skulle de komma ned för att fixa problemet. Det betydde att vi fick ytterligare en trevlig restaurang middag och även några timmar att spendera dagen efter. En belgisk restaurang hamnade vi på denna gång och maten var riktigt god.

Imorgon har vi bestämt oss jag, J och J för att bestiga Table Mountain och om allt går som dett ska med lagandet ombord så startar äventyret på riktigt!!=)

Dag fem var det äntligen dags för att ta oss ut och segla med journalisten. Vinden hade stillat sig och det blåste inte alls som tidigare dagar. Dock var det inte alls lika mycket sol som innan så det var lite kallt i vinden. Så då kom mina nya Lundhagsboyxor perfekt till användning, de är super sköna och smidiga, framförallt spännet vid foten. För att ta sig ut ur hamnen behöver man åka under två stycken svängbara broar och efter dessa förbi en lång pir. Precis när vi rundat piren såg vi hoppande delfiner, de kom till och med nära båten jag trodde att de skulle vara jätterädda. Sedan satte vi segel och L kom med jättebra instruktioner så jag känner verkligen att jag har koll nu. Det var inte alls särskilt svårt det ända är elvinschen som jag aldrig har jobbat med tidigare. Segelturen tog ca två timmar och under tiden intervjuade journalisten oss allihopa och ställde frågor om hur vi hittade denna resa, vad vi har för tidigare erfarenheter osv.

 

När vi kom in till hamn igen börja de han istället intervjua L och jag tror de satt i flera timmar och pratade om hans liv. Hur drömmen väcktes, båten byggdes och om bokskrivandet. Lunch åt vi tillsammans ombord och sedan började vi inventera all maten ombord. Allt och då menar jag verkligen allt ställdes på bord, bänkar och i soffan runt byssan sedan räknades det och ställdes in igen. Det märktes att det var ett tag sedan som detta gjordes, mycket mat slängdes pga små kryp som tag sig in i paketen och även skåp torkades ur. Sedan fortsatte vi med den stora inköpslistan. Alla skulle planera två måltider var och sedan ett par gemensamma. Jag har tänkt göra bacon- och ärtsås med pasta och gratinerad kassler med ananas och ris, mina två paradrätter. Utöver detta även frukostmat och lunchmat för i alla fall två veckor och kanske till och med fyra för vi vet inte riktigt hur det blir med handling på St Helena. När listan väl var gjort gav vi oss av till mataffären med två stora ryggsäckar och flera stora tygkassar redo att bli fyllda. Men vi behövde allt mer än så- efter ca en timmes irrande i affären hade vi hittat det mesta och till fyra fulla kundvagnar behövdes ca tio plastkassar till. Alla kundvagnar som vi använt tog vi sedan med oss till båten fulla med kassar vilken underlättade hela frakten. Men man märkte hur alla tittade lite skumt på oss.

 

Allt packades in och sedan gick vi ut allihopa för att äta sista middagen tillsammans på land innan det var dags för det stora havet. Jag åt lax och friterad bläckfisk med tartarsås och en grönsallad. Till efterrätt sista glassen på två veckor med chokeladsås. På resturangen hade det gratis Wi-Fi så äntligen fick jag chattat lite med vänner och även skypea med mamma, pappa och M. Det var otroligt roligt att höra ifrån dem och jag kändes mig riktigt lycklig. Men det var även blandade känslor, vissa stunder satt med stora tårar rinnande läng kinderna.         

 

Dag fyra gick vi upp extra tidigt för att komma iväg så fort som möjligt. Så redan vi sju bar det av längs kusten och två timmar senare körde vi in igenom grindarna till GodaHoppsudden. Först gick vi upp till fyren och det var en otrolig utsikt ifrån toppen av berget. Problemet var bara att det blåste i mängder så det var fram för allt svårt att gå. Men även kepsen ville inte sitta kvar på huvudet och till och med glasögonen var påväg av. Innan vi körde emot den berömda udden åt vi lite lunch på en restaurang. Men vi var där alldeles för tidigt så det blev frukostmenyn vi fick beställa ifrån. Yoghurt med müsli och massor av bär valde jag och det var otroligt gott. Detta kan jag leva på i flera dagar. Dagen fortsatte sedan med besök på den berömda udden och vi tog massor av fina bilder. På vägen ut till udden såg vi babianer komma gåendes över vägen. De såg riktigt roliga ut. Till kvällen var vi i mataffären och handlade mat. I köket lagade vi sedan mat och hade första middagen med hela gänget tillsammans. Det blev någon form av köttbit, rostade grönsaker med grönmögelostsås och grön sallad. Det blev riktigt gott och vi hade mycket trevligt tillsammans. Vi är ett otroligt härligt gäng och jag tror att vi kommer har gör kul tillsammans nu i sex veckor.