Rebus utforskar världen

Tänk va sommaren har gått fort! Vet inte riktigt var den har tagit vägen men grymt kul har jag haft! Redan 10 augusti är det idag och dags att bege sig till skolan igen. Att äntligen få avsluta det jag kom hit för, bli massageterapeut! Allt jobb och slit ska nu ge lön för mödan.

Min sommar har varit fullspäckad från dag ett tills i fredags. Jobb, träning och masserande det är ungefär en sammanfattning av min sommar. Lite bad där emellan också men inte alls lika mycket som kroppen hade velat.
Svetten har runnit av att bara sitta stilla ett bra tecken på gassande sol och hetta. Denna sommaren måste vara en av de varmaste på flera decennier, minst. Kan inte själv minnas någon liknande?! Vatten, vatten massor av vatten har varit den stora lösningen. Dock blir det skytteltrafik till toan men men hellre det är uttorkning.

Fått ett härligt avslut på mina veckor här hemma. Spela lite fotboll så där på en söndag är inte del. Klart jag blir taggad till tusen när det är derby som gäller. Ytterby IS mot KFF på kongevi. Fick en riktig nostalgikänsla när jag gick ut på planen. Minns matchen dagen innan jag skulle börja på Mimers. Massor av folk på läktarn och mycket nervositet från alla håll på plan. Tror vi tillslut tyvärr förlorade men en riktigt spännande match.

Dagens match hade ett lite annat fokus. Träningsmatch för YIS-jun mot KFF-dam om jag inte minns fel. Visst är det fortfarande alltid prestige i sånna matcher det går inte att komma ifrån. 3-5-2 uppställning var utmaningen och fokuset, vilket funkade jättebra. Mycket folk i anfall och rullande boll. De är riktigt duktiga tjejerna, kommer gå långt om de får hänga ihop länge. Lätt kluBbens DAM-lag om några år.
Stod första halvlek och gjorde en av de bästa i år. Vågade komma långt ut och vara spelbar längs backen. Fick äntligen vara med och vinna en match! Har varit få förunnat denna säsongen i Grimslöv. 3-1 efter första och sedan fortsatte målen att rulla in.
Vet dock inte hur det slutade för var tvungen att smita för att hinna med tåget.

Som inte alls blev tåg till en början utan pga en urspårning igår var det buss mellan Göteborg och Borås som gällde. Men sen så rullade vi vidare längs med spåren. Var inte ensam på denna sträcka så fick sitta inknödd bland väskorna första biten.
I Alvesta blev jag upplockad av en klasskamrat J och landat på Ekhagen. Superkul att träffa alla men känns lite konstigt att vara tillbaka.

Nu blir det att krypa ned och blunda. En ny spännande dag väntas!

GOD NATT!

130103

En dag full av förväntningar, lycka och sorg. Efter ytterligare fjorton dagar ute till havs så skulle vi äntligen nå land och atlantseglatsen avslutas. Det har varit en underbar resa och jag är verkligen nöjd och stolt över mig själv att jag tog chansen. Under resans gång har jag fått lära känna helt gäng goa människor och det har känts som en liten familj ombord. Trots att vi haft lite gnappel och inte alltid varit överrens har det funkat bra. Även i en familj bråkas det lite så och på en sån här liten yta är det inte så konstigt. Mängder med erfarenheter och kunskaper har vi växlat inte bara om segling utan även om livet i största allmänhet. Utbildningar, jobb och familj mycket har vi hunnit diskutera och framförallt har jag fått höra att inte stressa med framtiden. Visst är det lätt att säga det efteråt men när man är helt oviss om vad man vill göra är det lite stressande iallafall för min del. Samma skulle jag vilja säga om gymnasiet, men syrran vill inte tro mig alls. Så det är ganska ömsesidigt.

När vi hade ca 18,5 NM kvar till land då äntligen såg vi land. Små suddiga prickar längs horisonten såg vi först som sedan växte allt närmre vi kom. Då var klockan 10.15 brasiliansk tid och ungefär enligt planen. Lasse villa gärna komma iland innan det blev mörkt så att saker och ting inte skulle vara stängt. Allt gick fint när vi började närma oss hamnen och vi gled förbi fiskebåter, stora fraktfartyg och glada människor som vinkade glatt. Men väl inne började problemen: först och främst hade vi ingen aning om vilken av klubbarna vi skulle ta oss till och sedan hade vi inte riktigt koll på var farleden gick. Detta ledde till att tror eller ej vi fastnade i leran och vad vi än gjorde så ville inte båten röra sig överhuvudtaget. Vi satt helt och hållet fast. Alla båtar som körde förbi oss tittade roat på oss och skrattade. De små båtarna var till stor del fiskebåtar och det var ingen av dem som pratade någon vidare engelska. Så på en halv knagglig engelsk, spansk och portugisisk blandning fick vi reda på att om ca två timmar skulle högvattnet komma. Så det var helt enkelt bara att vänta. Jag som var så uppe i varv och laddad för att få kliv i land så musten gick nästan ur mig. Det kan inte vara meningen att vi ska iland, havet vill att vi ska stanna där ute. Så måste det vara! Skämt åsido så kom det ganska lägligt. Vi fick tid att äta lite lunch och börja pilla med några av projekten som behövs göras innan nästa resa. Uppdraget att skrubba bort rost från mantåget tog jag och J och vi hann riktigt långt innan båten började röra på sig. Äntligen hade vi kommit loss! Men glädjen varade tyvärr inte så länge, påväg in emot rätt båtklubb så fastnade vi nämligen igen.

Medens vi väntade kom regnet och det var med besked. Ett riktigt monsunregn som bara vällde ner och verkligen allt blev blött. Under resans gång har vi nästan inte haft en tillstymmelse till regn så det om vid rätt tidpunkt. För alla väder tycker jag att man ska ha upplevt under en segling. Det vara bara åska och blixtrar som saknats men det vädret tycker jag man kan vara utan. Denna gång behövde vi dock inte vänta så länge. Till slut lyckades vi äntligen komma in i hamnen där vi fick en bra skyddad plats bredvid en annan långseglare. En engelskflaggad båt som en rik estnisk man ägde och seglade runt jorden med. Han hade samma koncept som Lasse fast istället för att låta besättningen betala honom så betalade han deras resor. Han lär ha haft ganska gott om pengar med andra ord.

Där var båtåkande slut för min del, sorgligt men sant. Det var ett spännande avslut med tidvatten och mängder med regn. Ingen tillstymmelse till vad vi haft tidigare under resan med tanke på att medelvärdet på havsdjupet har legat på sådär 3000m. För att fira vår ilandsstigning dumpade vi till kvällen gasolspisen och konserverna för en restaurang middag. Inom hamnområdet låg ett litet ställe där vi allihopa delade på lite olika fisk, kyckling och kötträtter. Jag kände mig lite lagom social också efter att ha fått tillgång till internet för första gången på två veckor. Vad roligt det var att få kontakt med alla där hemma igen.

Först är det små ljus som syns långt bort i horisonten och ju närmare man kommer desto starkare blir dem. Ju närmare man kommer börjar även konturerna av något avlångt och taggigt växa fram. ÄNTLIGEN HAR MAN LAND I SIKTE! Efter fjorton dygn ute till havs är det en speciell känsla att se något mer i liv och rörelse. Närmare bestämt kl 10.15 brasiliansk tid den 3 januari 2013 kunde vi börja se tillstymmelserna till land. Som J sa ”Jennifer är vår värld och allt annat cirkulerar runt oss, hon är som solen” Jag tycker att det har känts lite som om vi vore ombord på Noaks ark, fast nu är det Lasses ark istället. Vi är samlade ombord ett gäng med helt olika människor med blandade erfarenheter och kunskaper för att ta oss över till en annan del av världen. Med jordens undergång i bakhuvudet som Mayaindianerna förutspådde den 23 december så kanske vi är de ända överlevande. Jag är den ända göteborgaren ombord och min uppgift är att föra det släktet vidare.

Efter utdeklarering, vandring i ”Jacobs ladder” och den sista provianteringen var det dags för avfärd igen. Men precis som de sista dagarna innan St Helena så hade vi ingen vind. Utan de var en gassande sol och stiltje vilket resulterade i motorgång istället. Annars skulle vi inte hinna fram till våra plan hem den 8 januari. I ca sju dygn blev det ganska exakt konstant brummande med några timmars undantag för försök till segling. Men kom vi under 2-3 knop i fart fick vi ganska snabbt ge upp det. Något som var positivt med motorn var att autopiloten fungerade klanderfritt och när vi kände för att bada var det bara att slänga i en tamp efter båten, stänga av motorn och hoppa i. I en fart på 2-3 knop var det inte alls särskilt svårt att hänga kvar längs med tampen. Men gick det fortare gällde det att hålla i bikinin och framförallt hålla i sig. ”Lite svin får vi räkna med” skämtades det glatt. Alla kom hela och rena upp ifrån alla bad.

Strax efter jul kom äntligen vinden och det med besked. Från att ha blåst 2-5 knop gick mätaren upp till 20-25 i byarna vilket gav oss en rejäl skjuts framåt. 6-7 knop blev för oss vardagsmat. Denna härliga vind höll i sig in princip hela vägen fram i mål. Visst var det många toppar och dalar men det var en otrolig lättnad att äntligen få segla och utnyttja vinden till max. För det är ju ändå det äventyret som vi anmält oss till. För att orka mer på dagarna så har vi under denna del av resan ändrat vaktgången. Istället för tre timmar två och två så har vi haft 1,5 timme helt själv vilket har gett oss 7,5 timme fri tid. 

Precis som den första delen av vår överfart har dagarna varvats med mängder av sol och slappande och där i mellan ett och annat regnstänk. Min bränna är nu ännu finare trots att det inte blivit så mycket pressande ifrån min sida. Det är så ruskigt långtråkigt, varmt och klibbigt att bara ligga helt still i solen. Jag skulle hellre hoppa runt och röra mig i solen för att få färg. Solkräm har blivit ännu viktigare och utan solbrillor är huvudvärken ett faktum.  Jag har hellre minipandabränna än huvudvärk. Det spelar ingen roll om solen skiner eller det är molnigt, det är precis lika ljust. Samma sak är det med värmen, nästan dygnet runt är det stekhett så sitta under kapellet i sittbrunnen i skuggan är guldvärt. På dagen går det nästan inte att vara under däck utan att ha fläktarna på.  Detta håller sig även under större delar av natten vilket gör det betydligt svårare att sova. Mycket varmt och klibbigt är det så det gäller att ha så många luckor som möjligt öppna. Det duntäcket som jag hade i början är urplockat sedan länge och ersatt med endast ett påslakan. Men vissa nätter kan till och med det vara för varmt. Det är inte bara värmen i luften som har stigit ju närmare land vi kommit utan även vattentemperaturen. Från 19 grader till 28 har det stigit så nu ser jag verkligen fram emot att ta ett bad när vi kommer i land.

Något som jag verkligen har saknar här ombord är att ha möjligheten att träna. På 50 fot segelbåt som hela tiden rör på sig är det lite svårt att så till någon form av konditionsträning. Funderade ett tag på det där med Yoga men känner att det inte riktigt är min grej. Får pröva det när jag kommer hem istället. Så jag har istället fått nåja mig med lite styrka- situps, arhävningar och rygglyft har jag försökt göra varje kväll innan läggdags. Jag är riktigt stolt över mig själv att jag lyckats hålla det uppe varje dag.

Matmässigt så har denna del av resan inre riktigt varit lika rolig. Visst har vi haft den kanonbraiga kylen och frysen men på St Helena var inte utbudet av färskt kött lika stort. Så nu hade vi istället inte tillräckligt att fylla den med. Burkar har det istället blivit högt och lågt, i grytor och spännande röror. Allt ifrån kyckling- och köttgrytor med grönsaker till köttbullar på burk. Alla inte riktigt lika roliga. För att utöka vårt matförråd har vi försökt att fiska men tyvärr det med utan lycka. Trots att vi provat flera olika drag och agn allternativ.  Flygfisk har vi visserligen lyckats fånga, eller om man kan kalla det fånga? De har självmant hoppat upp på däck under sina flygresor ovan vattnet. Men tyvärr är det ingen matfisk, först och främst är de pyttesmå men sedan så luktar de inge gott. Så det är inge vidare käk på en sådan. Tonfisk och Kalles kaviar har fått vår dos av omega 3. 

Förutom flygfiskarna så har djurlivet här ute varit väldigt omväxlande. Allt ifrån små äckliga kryp som tagit sig in i våra torrvaror till fåglar som svävat runt båten. En natt fi vi till och med sällskap av ett gäng kråkliknande fåglar som satte sig ovanpå sittbrunnskapellet. Dem fick vi skrämma med hjälp av sopborstar för att de skulle flyga iväg. Som tack för vilostunden lämnade de massor med äckligt fågelskit efter sig som inte alls var särskilt lätt att städa bort. Något av det finaste och fräckaste på hela resan att se delfiner. De simmade själva och i sammalde trupper längs med skrovet och hoppade upp i luften. En riktig delfinshow långt ute till havs och det var inte bara 2-3 stycken som man skulle kunna tro att man stöter på om man har tur. Utan det vara snarare upp emot 100 stycken som följde med oss. I närmare en halvtimme hoppade de runt och stylade för oss. En riktigt magnifik syn!   

Det är inte bara vackra djur som vi sett längs vägen utan även helt otroliga solnedgångar. Rött, orange och gult blandade med havet himmel och moln. Det har varit något av dygnens höjdpunkter. Greenflash har vi också lyckats se, eller ja alla andra förutom jag. Jag förstår inte alls vad jag ska titta efter, men lite blått har jag i alla fall sett och det ska tydligen vara ännu mera sällsynt.

Jul firade vi ombord in princip likadant som hemma med mat, sång och lite julklappar. Lite undantag med klimatet och aktiviteterna men annars mycket likt. Vi hade till och med tomten på besök och en av de tre vise männen. Innan hade vi bestämt att alla skulle köpa varsin julklapp för ca 50 kr. Dessa delade sedan tomten slumpmässigt ut till oss allihopa. Det var allt ifrån leksaker till sovenirer ifrån St Helena. Jag fick ett hårt paket av tomten som innehöll en mugg med sköldpaddan Jonathan på. Själv gav jag bort en virkad figur (hemmagjord så klart) och lite godis.                                                                                                                                                 Fin mat hade vi också under dagen med risgrynsgröt till lunch och den obligatoriska skinsmörgåsen. Sedan till middag blev det sill och ägg till förrätt, honungs griljerat kött, Larssons frestelse (Janssonsfrestelse fast med bacon istället för ansjovis) och någon form av grönkål till huvudrätt och till efterrätt hembakad äppelkaka. Sedan avslutade vi dagen med skumtomtar och, choklad och pepparkakor. En jul som jag verkligen kommer att minnas hela mitt liv. Helt utan julklappsstress och en massa krimskrams. Julmaten planerade vi succesivt under resan med start i Kapstaden där vi fick tag på senapssill och avslutades ett par timmar innan servering med hjälp av den rutiga kokboken. Man taver vad man haver och gör det till något smarrigt! Denna juls motto och som stora delar av hela  resan har levts efter. Lite egen julklappsöppning hade jag även för mig själv med medhavda klappar ifrån Mor och far och M och D. Tack så jättemycket för de fina paketen! Linet passade jättebra och var jättefint, till jul och allt Nu har jag massa tomtar att smaska på och knapra på knäckebröd om jag skulle vilja vara lite nyttig.

Nyårsafton gick lite i samma tema och efter samma motto men nu hade vi sparat lite finare mat. Det lite mera rejäla köttbitarna tillagades och istället för att laga mat på en halv vanlig middagsranson av färskt kött så 2,5. Är det nyårsafton så är det! Till detta en mycket smarrig potatisgratäng toppad med grönmögelost. Till efterrätt bjöd S på hembakta sockerbomber- sockerkaksmuffins dränkta i chokladkräm. Den ända som saknades var champagne att skåla med på tolvslaget men det gjorde inget. För det var ändå ingen som orkade något mer efter den otroligt goda middagen. Istället blev det vatten som vi skålade med. Vilken tid som vårt tolvslag skulle firas blev det en liten diskussion om. Svensk tid fick det tillslut bli, tre timmar innan vår eget tolvslag. Mest för att Lasse inte orkade vänta längre, tror jag=)       

Efter en heldag i en skumpande bil åt vi allihopa på en restaurang, kyckling och ris blev det för min del. Mycket gott men starkt. På kvällen var vi samma gäng som sov ombord och vi hade det lite mysigt med te och mackor.

Imorgon tosdag bär det av igen efter att det sista blir inhandlat och vi har bestigit Jacobs ladder.

Efter tolv dygn och 20 timmar var de 1700 sjömilen avklarade och vi har nu fast mark under våra fötter. Vi anlände till St Helena vid åtta tiden nu på måndag morgon och efter att ha deklarerat in har vi nu satt våra första steg på fast mark. Internet och lunch blir det nu på restaurang  Anne’s med L.   

Skump, gung, skvätt, kräks, skump, gung, skvätt, kräks detta min resas första dagar och det var ungefär så här som jag har föreställt mig hur det skulle kännas ute på det stora havet. Det var helt enkelt en gräns på hur mycket man klarade av och när gränsen var nådd så klara besegrar man allt. Trots att jag hade förberett mig med sjösjukeplåster bakom örat, ätit rätt, sovit så mycket jag kunnat och inte känt mig frusen alls så ville inte riktigt kroppen fungera och framförallt inte magen. Känslan för er som aldrig varit sjösjuka går inte att beskriva men det ända du vill är att hoppa över bord och bara sluta existera för en stund. Men som tur hade jag så otroligt mycket goa människor runt omkring mig som livade upp stämningen. Jag var heller inte själv om att må pyton men vi var olika på att erkänna hur vi egentligen mådde. Vi var nog lite smått sjösjuka allihopa bara i olika grad. Framförallt var vi nog också påverkade av den diesel ångor som spred sig i via kölsvinet efter det läckage som uppstod.   

Men helt plötsligt efter tre dygn så mådde jag kanonbra och det kändes som jag kommit till himmelriket. Jag hade inte tillstymmelse i närheten av de känslor som jag haft tidigare dagar. Sedan har dagarna rullat på med vaktpass på tre timmar varvat med sex timmar frivakt och matlagning var tredje dag. Alla pass har jag haft med min hyttkamrat M, som är en snart 60 årig man från Stockholm. Efter ett par dagar har vi börjat komma riktigt bra överens och pratar om allt mellan himmel och jord. Till en början sov jag i mängder, in princip varje gång jag fick chansen. Men nu efter ett par dagar ute tills havs har jag kommit in i det och sex timmar plus lite extra vila är alldeles lagom. Inte alls riktig som på Atene när det blir mängder med sömn och lite verkstad, så som det ska vara.

Allt eftersom att kroppen har vant sig vid gungandet och dygnsrytmen har även vädret blivit bättre. Långbyxorna och tjocktröjan har bytts emot t-shirt och shorts. Nu på slutet innan St Helena har även bikinin åkt fram och det har blivit några timmars solande med enbosrt fokus på att bli brun. Annars är det något av det tråkigaste jag vet att bara ligga stilla i stekande och klibbig värme. Det känns verkligen här i värmen att solen tar vare sig den är framför eller bakom molnen och hur viktigt det då blir det solskyddsfaktor. Min tub med styrka 50 har blivit en av mina bästa vänner, trots all solkräm har jag ändå lyckats bränna mig lite smått så det gäller absolut att vara försiktig. En och annan linje har jag faktiskt börjat få så på min egna färgskala har jag allt blivit riktigt brun. För de andra vill jag inte jämföra mig med, eller det går inte. De är papparkaksbruna hela bunten, men jag tror i alla fall att jag är brunare än vad jag någon gång tidigare varit. Så du behöver inte vara orolig lillasyster min;)

Dagarna här ombord fylls med massor och sol och slappande vilket har resulterat i mycket läsning och lyssnande på ljudböcker. Yatzy och kortspel har et blivit en del med, men jag har mest otur. Ju närmare St Helena vi kommit har solen bara blivit starkare och starkare och betydligt varmare. Under vissa timmar mitt på dagen går det inte att vistas i solen under längre stunder utan att bli helt stekt. Alla skuggiga platser ombord är våra små himmelriken. För att klara av den starka värmen har vi mitt på dagen flera dagar i rad stannat och badat. Framför allt nu på slutet när vi nästan enbart gått för motor har vi bara stängt av den och glidit med strömmen framåt i ca 1 knop . Då är det bara att hoppa i vattnet i fören och sedan simma längs med båten. Runt 23 grader och det varit i vattnet så det har varit otroligt svalkande.  

När det gäller mat och matlagningen ombord så var mina tankar innan att vi till en början kanske skulle kunna äta färskt kött och grönsaker och sedan allt mer gå över till burk- och pulver mat. Men så har inte fallet varit alls, utan Jennifers kylar har fungerat kanonbra.  Det är inte mycket som vi har behövt slänga under resans gång. I kylen finns även ett litet frysfack där kött och fisk har legat, där i är det fortfarande tillräckligt kallt för att hålla maten frusen. Annars har matträtterna och matlagandet avlöst varandra, det är inte många dagar de har blivit samma mat utan fansatin och kreativiteten har varit stor. VI bestämde inför den stora handlingen och inventeringen i Kapstaden att var och en skulle komma på två maträtter att laga. Det har fungerat riktigt bra, i de paren vi haft vakt har vi även jagat mat. Jag och M har lagat allt ifrån kassler, till fisk och pannbiff. Nu senaste kvällen bestämde vi oss för att pröva på att göra raggmunk. Det var lite krångligt till en början och få rätt konsistens men det löste sig till slut och resultatet blev kanonbra. Köttfärssås med spagetti, kokt fisk med potatis, linsgryta och olika baconröror har menyerna bestått av och jag har inget att klaga på. Allt eftersom att kroppen kryade på sig efter sjösjukan så har det blivit många kanonmiddagar.

Bakning har det tror eller ej också blivit en hel del, främst matbröd men även en hel del kakor. Till Lucia passade jag och M på att baka lussebullar och de blev riktigt bra. Det gällde bara att bli vän med ugnen som lever sitt egna lilla liv känns det som ibland. Risgrynsgröt har jag också provat göra på vårt vanliga ris, resultat blev över förväntningar. Visst tog det lång tid att göra och det var lite knepigt men vad otroligt gott det blev. Något som jag absolut ska prova at göra hemma.

Ett någorlunda julbord ska vi nog kunna skrapa ihop till julafton. Mängder av kaviar har vi som Lasse bunkrat ifrån de svenskar som varit med ombord och till den naturligtvis ägg. Något mer lussebulle bak kommer det nog att bli om vi får tag på saffran och jag tänkte koka mera gröt. Sedan hittade vi faktiskt någon form av senapssill och gravad lax i Kapstaden så den har vi lagrad längst ner i kylen där det är som kallast. Själv har jag köpt lite choklad dagen till ära och hemma köpte jag med mig en påse skummtomtar.

Trots en helt annorlunda jul för mig utan min familj, släkt och någon tillstymmelse till snö så ska det bli en otroligt rolig och spännande jul. Med mina nya skeppskamrater och alla deras kunskaper och erfarenheter. Jag ser fram emot att vad D och M har hittat på för julklapp till mig. Mina tokstollar till undervara vänner insisterade att jag skulle ha paketet med mig. Så nu hoppas jag att det är något riktigt roligt, men som alltid litar jag på er!      

Äntligen hade dagen kommit när vi ska ge oss iväg!! Vi började dagen med att gå till migrationsverket och deklarera ut oss hur landet och sedan gjorde vi de allra sista inköpen till båten. Själv köpte jag en chokladtomte, lite godis och lite annat smått och gott. Allt packades in på sin plats i båten och efter lunch bar det av mot det stora havet. Vi tog oss under alla broar och stannade till för att tankade på vägen ut. Allting var frid och fröjd, vi rundade piren och alla seglen sattes. Då började en doft av diesel sprida sig runt i båten och det visade sig att det läckte ifrån tanken. Någon dag tidigare hade det varit en gubbe här och monterat nya tankmätare och han hade tydligen inte gjort färdigt sitt jobb till 100%. Vi fick därför vända och åka in till kaj igen medens Lasse ringde till montören. Han skulle skicka ner någon så fort som möjligt och imorgon skulle de komma ned för att fixa problemet. Det betydde att vi fick ytterligare en trevlig restaurang middag och även några timmar att spendera dagen efter. En belgisk restaurang hamnade vi på denna gång och maten var riktigt god.

Imorgon har vi bestämt oss jag, J och J för att bestiga Table Mountain och om allt går som dett ska med lagandet ombord så startar äventyret på riktigt!!=)

Dag tre blev det inte heller någon segling för det blåste på tok för mycket. Så vi bestämde oss för att hyra bil och dra ut på äventyr. Stopp ett var på en vingård där Jag, J och J provade en del viner. En del av dem var till och med goda, vilket inte brukar vara vanligheterna för mig. Jag har även köpt min första vinflaska. Stopp två blev på en strand där vi tittade på jättesöta små pingviner. De var otroligt roliga att se och mycket söta. Där stannade vi även till för att fika lite.  Stopp tre som egentligen var målet med hela resan var Goda Hoppsudden, men tyvärr hade klockan hunnit bli alldeles för mycket så vi skulle inte hinna innan solen gick ner. Då skulle de även stänga grindarna, där ute hade det inte blivit kul att bli kvar. Vi bestämde oss istället för ge oss iväg tidigt imorgon bitti, för det ville ingen av oss missa. Resan fortsatte vi istället längs med västkusten, längs de höga bergen. Naturen var otroligt vacker och att följa solen tills den gick ner gjorde min dag. Längs med vägarna såg vi skyltar det stod varning för babianer och det är något annat än de skyltar vi har hemma. Det stod även att man inte fick öppna bildörrarna eller fönsterna och absolut inte mata dem för då kan de bli galna och börja jaga än. Som tur var såg vi inga, men vi satt hela tiden med kameran i högsta hugg. Kvällen avslutade vi på en restaurang alldeles vid vattnet. Maten var jättegod och äntligen fick jag min efterlängtade grönsaker. Det ända svåra var vädret, runt kvällskvisten började det blåsa på och vi hade till och med svårt att ta oss över vägen. Att öppna bildörrarna var inte att tala om, det var riktigt tungt. 

Det senaste dagarna har varit helt underbara, vi har sett otroligt vacker natur och spännande djur. Den andra dagen tog vi oss en promenad inne i stan Jag, S, J och J. Killarna som redan hade varit här i ett par dagar visade oss runt och vi lekte vanliga redliga turister. Planen för eftermiddagen var att en journalist skulle följa med oss ut och segla en liten sväng för att sedan skriva en artikel om Lasse. Men så blev inte fallet för att det blåste alldeles för mycket, ca 30 m/s i byarna och det känns inte riktigt säkert för att vara första turen. Resten av dagen tog vi det istället lugnt i solen och till kvällen gick vi ut tillsammans på restaurang, allihopa utan M som inte har kommit än.

121128

Sova, vakna, byta position och somna om. Ungefär så såg min natt ut i min otroligt bekväma flygplansstol, eller inte;) Det var inte alls särskilt bekvämt och hur jag skulle lägga kudden och filten var mest krångligt. Men tillslut lyckades jag äntligen somna och då missade jag frukosten istället. Det löste sig som tur var så jag blev både mätt och belåten. Sudoku och ljudbokslyssning blev tidsfördrivet de sista timmarna i luften.

Åhh äntligen var vi framme!!!!  Det första som slog emot oss var stark värme och det kändes att den svenska varma klädseln med jeans och fleecetröja funkar inte alls i denna stad.( I alla fall inte mitt på dagen) Passkontrollen gick finemang men hon såg lite små skeptisk ut i luckan när vi visade våra papper på hemresan.  Sedan var det nästa sak att oroa sig över- kommer min väska ha kommit rätt?

Jag behövde inte alls oroa mig särskilt länge utan väskan dök upp på bandet efter ett par minuter. Det kändes som en otrolig lättnad och nu var det bara taxituren kvar att oroa sig över. Som tur var hade S skrivit upp exakt den adressen som Jennifer skulle ligga vid så det var inte alls några problem för taxichauffören att hitta. Det var bara turen dit som var lite spännande, först och främst är det vänstertrafik och det hade jag ingen aning om och sedan körde han väl inte på det allra tryggaste sätt enligt min mening.

Men vi hittade i alla fall till rätt brygga där L, J och J mötte oss. Jennifer låg där strax innanför Waterfront bland en massa av andra stora feting segel- och motorbåtar. Ifrån båten har vi utsikt över Table Mountains och när det blåser rinner molnen ner för bergen som en lavin. Det ser riktigt fräckt ut=)

Första intrycket är att det känns som riktigt goa killar och jag tror att vi komm

er bli ett gott gäng. Efter att vi fått duscha av oss och packa upp tog killarna med oss in till stan för lite turistande och middagsätning. Vi hamnade på en pub där vi allihopa åt fisk och det var riktigt smarrigt. Senare på kvällen kom

M, C och L också förbi båten för att äta middag tillsammans men det hoppade jag över och gjorde mig iordning för kvällen istället.  Det kändes i kroppen att jag hade varit ute och rest hela det senaste dygnet. Efter lite skrivande tog det inte alls lång tid innan jag slocknade.

God natt imorgon blir det kanske segling med DI, men frågan är bara om det inte blåser för mycket.        

121127

Hela kvällen och morgonen har varit speciell, det tog först och främst mycket lång tid innan jag somnade. På morgonen vaknade jag tidigare än vanligt det kändes precis som natten innan studenten. Hela kroppen är full av glädje och förväntan men man är fortfarande lite rädd för vad dagen kommer att innehålla. Risgrynsgröt passade jag på att äta till frukost för att få lite julkänsla och det är något som jag kommer att sakna.

Väskan packades färdigt och sedan kom mamma för att hämta mig. Pappa plockades upp vid Bäckebol och sedan bar det iväg till Landvetter. Väl där var vi i så god tid att vi hann fika lite efter att väskan checkades in väskan och biljetterna hämtades ut. Lussebulle och te, ytterligare en sak som jag kommer att sakna nu när det snart är jul. Mormors bakade kakor och bullar till jul. Jag får hålla mig till den påse skumtomtar som jag köpte innan. Efter ett tårfyllt hejdå av mor och far var det dags att ta sig igenom säkerhetskontollen, vilken gick helt utan problem. Sedan var började dagens första väntan, denna gång som tur vara bara 40 min. Senare i dag väntas ännu längre.

Flyget till Frankfurt gick bra, hela den byggnaden var speciell. Mega stor, jag var inte alls beredd på att det krävdes tåg för att ta sig från ena till andra änden. När jag väl hade hittat rätt terminal började väntan, den tiden spenderade jag genom att se på film, läsa, lyssna på ljudbok och titta på folk. Vilket jag själv tyckte var absolut roligaste, det gick förbi massor av olika sorter folk. Bland annat ett par munkar klädda i orangea tygstycken, ett hårdrockband fullpackade med instrument och japaner med munskydd. Efter ett par timmar landade S plan och träffades för att äta middag. Det blev ett säkert kort: McDonalds. Mätta och belåtna tog vi oss sedan till rätt gate och igenom passkontrollen. Där vi fick visa våra papper på vart vi skulle och hemresa, damen bakom disken såg mycket misstänksam ut.

Flyget fick vi borda bara några tio minuter senare och det visade att vi hade våra platser bara två nummer ifrån varandra. Lite småkomiskt med tanke på att vi bokade dem med ca två månaders mellanrum. På planet serverades det middag, pasta med någon form av ost-/ pestosås och brieostmacka. Till efterrätt även en passionsfruktsmoussekaka som smakade väldigt speciellt. Sedan var det dags för tandborstning och sömn. Efter en dags resande var det inte alls svårt att sova men inte alls särskilt bekvämt.

God natt på er i morgon börjar det riktiga äventyret!!!