Hejdå Sverige för ett tag
Efter att ha haft en mycket trevlig kväll med tjejorna så bar det va emot Skärhamn. Av en veckas packande för nästan en månads resa blev en mycket stor och tung väska. Jag vet inte riktigt vad det är som tar så stor plats. Men det är inte mycket som går att ta bort för jag behöver det mesta. Bara för en helgs seglande så har jag nästan lika mycket så vet inte riktigt hur jag ska ta mig till. Mamma skickade med mig en burk med tvättmedel i alla fall. Den burken lever tyvärr inte längre, men det är en annan historia.
Eftersom att mamma och pappa är iväg på min syster cup så var jag ensam hemma. Vilket betydde att jag snällt fick fråga mina snälla grannar och självklart ställde de upp för att hjälpa mig. Min stora gula väska men kläder och skor, en svart axelremsväska med böcker och dator m,m och en tygkasse med grejer till bussen packades in i min grannes bil och sedan bar det av emot bussen. Precis som vanligt var bussen lite sen. Det är nästan alla bussar som kommer ifrån Göteborg. Bytet i Stenungsund hann ja som tur var med för där hade jag inte velat tillbringa mitt i natten.
När jag kom fram till Skärhamn och magasinet trodde jag att det skulle vara lite liv, men icke sa nicke. Jag smög försiktigt in för att inte väcka någon och smet upp på vinden i tron att det inte skulle ligga någon där. Det var där de allra flesta var. Jag drog snabbt fram en madrass och la mig ner för att inte väcka så många. Men sova hade jag mycket svårt för och en stor faktor till det är alla dessa snarkande karlar. Jag förstår inte varför det alltid är ett par stycken som ska låta och det spelar ingen roll åt vilket håll de ligger åt.
Tillslut lyckades jag somna och vaknade inte fören det började ljusna och någon timme senare som resten av befälen. Jag hoppas runt i min One Piece, med clownen i famnen och en brieost macka i högsta hugg. Det var nog flera som tyckte jag såg riktigt rolig ut och inte helt klok ut. Men den är så otroligt gosig och mysig så den tar inte någon ifrån mig i första taget.
Vid sjutiden kom bussen och den började lasta in mat och till slut väskor. Men va oroligt mycket mat vi skulle ha med oss upp, svälta lär vi inte göra i alla fall. Några plockade vi upp på vägen men annars var alla på plats. Men tror eller ej självklart ska lilla jag glömma något. Det är något som jag måste göra känns det som och denna gången var det matsäckens tur. Jag förstår inte hur jag lyckas.
Som tur var hade bjöd min kära vän mig på delar av hennes lunch.
För att ta oss till kristiansand så åkte vi först buss i ca 4 timmar till Moss, därifrån åkte vi färja över Oslofjorden och de ca 2-3 timmarna med buss igen.
I kristiansand så byttes ungdomarna som hade varit ute senaste veckan emot ett gäng vuxna som nästa segling skulle bestå av. Langandet och stuvandet av mat och väskor gick mycket smidigt trots regn samt tunga lådor. Efter att alla elever hade anlänt begav vi oss ut till havs och nattsegling tyckte skepparen att vi skulle ha. Men det blev inte riktigt som han hade tänkt sig på grund av att det nästan inte blåste någonting och var mycket vågor. Vi gjorde ett försök att sätta lite segel och stötta med motorn, men det var inte det lättaste. Vi valde istället att gå så mycket vi kunde inomskärs och när vi tog ner seglen för att snart gå in i hamn så började det blåsa mer. Lite snopet men vi fick i alla fall testa på grejerna.
Med lite stjocksande så låg vi till slut i hamn men tyvärr utan landström. Helt slut somnade nästan alla elever runt tolv och även jag några minuter senare.
God Natt!