Äntligen har vi kommit halvvägs!!
Efter tolv dygn och 20 timmar var de 1700 sjömilen avklarade och vi har nu fast mark under våra fötter. Vi anlände till St Helena vid åtta tiden nu på måndag morgon och efter att ha deklarerat in har vi nu satt våra första steg på fast mark. Internet och lunch blir det nu på restaurang Anne’s med L.
Skump, gung, skvätt, kräks, skump, gung, skvätt, kräks detta min resas första dagar och det var ungefär så här som jag har föreställt mig hur det skulle kännas ute på det stora havet. Det var helt enkelt en gräns på hur mycket man klarade av och när gränsen var nådd så klara besegrar man allt. Trots att jag hade förberett mig med sjösjukeplåster bakom örat, ätit rätt, sovit så mycket jag kunnat och inte känt mig frusen alls så ville inte riktigt kroppen fungera och framförallt inte magen. Känslan för er som aldrig varit sjösjuka går inte att beskriva men det ända du vill är att hoppa över bord och bara sluta existera för en stund. Men som tur hade jag så otroligt mycket goa människor runt omkring mig som livade upp stämningen. Jag var heller inte själv om att må pyton men vi var olika på att erkänna hur vi egentligen mådde. Vi var nog lite smått sjösjuka allihopa bara i olika grad. Framförallt var vi nog också påverkade av den diesel ångor som spred sig i via kölsvinet efter det läckage som uppstod.
Men helt plötsligt efter tre dygn så mådde jag kanonbra och det kändes som jag kommit till himmelriket. Jag hade inte tillstymmelse i närheten av de känslor som jag haft tidigare dagar. Sedan har dagarna rullat på med vaktpass på tre timmar varvat med sex timmar frivakt och matlagning var tredje dag. Alla pass har jag haft med min hyttkamrat M, som är en snart 60 årig man från Stockholm. Efter ett par dagar har vi börjat komma riktigt bra överens och pratar om allt mellan himmel och jord. Till en början sov jag i mängder, in princip varje gång jag fick chansen. Men nu efter ett par dagar ute tills havs har jag kommit in i det och sex timmar plus lite extra vila är alldeles lagom. Inte alls riktig som på Atene när det blir mängder med sömn och lite verkstad, så som det ska vara.
Allt eftersom att kroppen har vant sig vid gungandet och dygnsrytmen har även vädret blivit bättre. Långbyxorna och tjocktröjan har bytts emot t-shirt och shorts. Nu på slutet innan St Helena har även bikinin åkt fram och det har blivit några timmars solande med enbosrt fokus på att bli brun. Annars är det något av det tråkigaste jag vet att bara ligga stilla i stekande och klibbig värme. Det känns verkligen här i värmen att solen tar vare sig den är framför eller bakom molnen och hur viktigt det då blir det solskyddsfaktor. Min tub med styrka 50 har blivit en av mina bästa vänner, trots all solkräm har jag ändå lyckats bränna mig lite smått så det gäller absolut att vara försiktig. En och annan linje har jag faktiskt börjat få så på min egna färgskala har jag allt blivit riktigt brun. För de andra vill jag inte jämföra mig med, eller det går inte. De är papparkaksbruna hela bunten, men jag tror i alla fall att jag är brunare än vad jag någon gång tidigare varit. Så du behöver inte vara orolig lillasyster min;)
Dagarna här ombord fylls med massor och sol och slappande vilket har resulterat i mycket läsning och lyssnande på ljudböcker. Yatzy och kortspel har et blivit en del med, men jag har mest otur. Ju närmare St Helena vi kommit har solen bara blivit starkare och starkare och betydligt varmare. Under vissa timmar mitt på dagen går det inte att vistas i solen under längre stunder utan att bli helt stekt. Alla skuggiga platser ombord är våra små himmelriken. För att klara av den starka värmen har vi mitt på dagen flera dagar i rad stannat och badat. Framför allt nu på slutet när vi nästan enbart gått för motor har vi bara stängt av den och glidit med strömmen framåt i ca 1 knop . Då är det bara att hoppa i vattnet i fören och sedan simma längs med båten. Runt 23 grader och det varit i vattnet så det har varit otroligt svalkande.
När det gäller mat och matlagningen ombord så var mina tankar innan att vi till en början kanske skulle kunna äta färskt kött och grönsaker och sedan allt mer gå över till burk- och pulver mat. Men så har inte fallet varit alls, utan Jennifers kylar har fungerat kanonbra. Det är inte mycket som vi har behövt slänga under resans gång. I kylen finns även ett litet frysfack där kött och fisk har legat, där i är det fortfarande tillräckligt kallt för att hålla maten frusen. Annars har matträtterna och matlagandet avlöst varandra, det är inte många dagar de har blivit samma mat utan fansatin och kreativiteten har varit stor. VI bestämde inför den stora handlingen och inventeringen i Kapstaden att var och en skulle komma på två maträtter att laga. Det har fungerat riktigt bra, i de paren vi haft vakt har vi även jagat mat. Jag och M har lagat allt ifrån kassler, till fisk och pannbiff. Nu senaste kvällen bestämde vi oss för att pröva på att göra raggmunk. Det var lite krångligt till en början och få rätt konsistens men det löste sig till slut och resultatet blev kanonbra. Köttfärssås med spagetti, kokt fisk med potatis, linsgryta och olika baconröror har menyerna bestått av och jag har inget att klaga på. Allt eftersom att kroppen kryade på sig efter sjösjukan så har det blivit många kanonmiddagar.
Bakning har det tror eller ej också blivit en hel del, främst matbröd men även en hel del kakor. Till Lucia passade jag och M på att baka lussebullar och de blev riktigt bra. Det gällde bara att bli vän med ugnen som lever sitt egna lilla liv känns det som ibland. Risgrynsgröt har jag också provat göra på vårt vanliga ris, resultat blev över förväntningar. Visst tog det lång tid att göra och det var lite knepigt men vad otroligt gott det blev. Något som jag absolut ska prova at göra hemma.
Ett någorlunda julbord ska vi nog kunna skrapa ihop till julafton. Mängder av kaviar har vi som Lasse bunkrat ifrån de svenskar som varit med ombord och till den naturligtvis ägg. Något mer lussebulle bak kommer det nog att bli om vi får tag på saffran och jag tänkte koka mera gröt. Sedan hittade vi faktiskt någon form av senapssill och gravad lax i Kapstaden så den har vi lagrad längst ner i kylen där det är som kallast. Själv har jag köpt lite choklad dagen till ära och hemma köpte jag med mig en påse skummtomtar.
Trots en helt annorlunda jul för mig utan min familj, släkt och någon tillstymmelse till snö så ska det bli en otroligt rolig och spännande jul. Med mina nya skeppskamrater och alla deras kunskaper och erfarenheter. Jag ser fram emot att vad D och M har hittat på för julklapp till mig. Mina tokstollar till undervara vänner insisterade att jag skulle ha paketet med mig. Så nu hoppas jag att det är något riktigt roligt, men som alltid litar jag på er!