Imorgon då börjar det på riktigt!
130104
Indeklarering står på dagens schema och enligt grannbåten så skulle vi ta oss till flygplatsen. Efter att tvätten lämnats iväg och frukosten var uppäten så gav vi oss vi väg i taxibilar. Ca en halvtimmes bil resa trots att han körde som en galning. Det gör visserligen alla bilar, start och stopp och filer byts hej vilt. Det gällde verkligen att hänga med i svängarna, var det någon i vägen var de inte alls rädda att använda tutan. Väl på flygplatsen visade det sig att det inte alls var dit vi skulle utan ett ställe som hette aeroport där polisstationen skulle ligga. Rätt lätt att säga fel när de vägrar prata något annat än portugisiska. Nya taxibilar kallades fram och sedan bar ut på vägarna igen. För att ta oss dit fick vi åka igenom nästintill hela stan igen. En hel del spännande fanns det att se framför allt ett par kvarter med gamla hus som vi även sett ifrån vattnet på väg in emot hamnen. På plats på det nya stället förstod de inte heller riktigt vad vi ville och var ute efter. Lasse försökte förklara på engelska, blandat med kroppsspråk och M på spanska. Det är inte lätt att göra sig förstod i detta land. Det visade sig i alla fall att vi ytterligare en gång hade hamnat på fel ställe. Vi skulle tydligen några kvarter länge ner till det stora hamnområdet. Tredje gången gillt och denna gång var det äntligen rätt! In på området kom vi och efter lite felgående kom vi rätt och fick våra efterlängtade stämplar i passen.
Resten med incheckning av båten och andra praktiska saker fixade Lasse medan vi andra tog oss tillbaka till båten. Nya taxibilar kallades fram och så var vi iväg. Vi var allihopa hungriga så vi slog oss ner på en av restaurangerna inne på området. En lite finare restaurang en där vi käkade igår kväll men det var väl värt pengarna. Jag åt en jättegod fisk med potatismos och rotfruktsgirlanger.
Väl tillbaka på Jennifer packade vi ihop våra saker, städade ur hytterna och sa hejdå. Något som var mycket viktigt för Lasse var att vi skrev i gästboken innan vi lämnade. Jag slängde ihop något om att en tonårstjej med en dröm klev ombord och en kvinna med ännu starkare äventyrslysten klev av. Det kändes lite konstigt att lämna Jennifer som nu varit vårt hem i mer en månad. Klockan hade blivit ganska mycket så efter att vi checkat in på hotellet och gått på den sedvanliga upptäcktsfärden gjorde vi inte mycket annat än åt och kröp till sängs.
Min sista dag som tonåring har nu gått till ända och det känns riktigt bra att fylla år. Ett nytt spännande liv ska starta från om med imorgon med äventyr, utbildning, jobb och förhoppningsvis flytt någonstans.
God natt och välkommen till det nya livet!
Indeklarering står på dagens schema och enligt grannbåten så skulle vi ta oss till flygplatsen. Efter att tvätten lämnats iväg och frukosten var uppäten så gav vi oss vi väg i taxibilar. Ca en halvtimmes bil resa trots att han körde som en galning. Det gör visserligen alla bilar, start och stopp och filer byts hej vilt. Det gällde verkligen att hänga med i svängarna, var det någon i vägen var de inte alls rädda att använda tutan. Väl på flygplatsen visade det sig att det inte alls var dit vi skulle utan ett ställe som hette aeroport där polisstationen skulle ligga. Rätt lätt att säga fel när de vägrar prata något annat än portugisiska. Nya taxibilar kallades fram och sedan bar ut på vägarna igen. För att ta oss dit fick vi åka igenom nästintill hela stan igen. En hel del spännande fanns det att se framför allt ett par kvarter med gamla hus som vi även sett ifrån vattnet på väg in emot hamnen. På plats på det nya stället förstod de inte heller riktigt vad vi ville och var ute efter. Lasse försökte förklara på engelska, blandat med kroppsspråk och M på spanska. Det är inte lätt att göra sig förstod i detta land. Det visade sig i alla fall att vi ytterligare en gång hade hamnat på fel ställe. Vi skulle tydligen några kvarter länge ner till det stora hamnområdet. Tredje gången gillt och denna gång var det äntligen rätt! In på området kom vi och efter lite felgående kom vi rätt och fick våra efterlängtade stämplar i passen.
Resten med incheckning av båten och andra praktiska saker fixade Lasse medan vi andra tog oss tillbaka till båten. Nya taxibilar kallades fram och så var vi iväg. Vi var allihopa hungriga så vi slog oss ner på en av restaurangerna inne på området. En lite finare restaurang en där vi käkade igår kväll men det var väl värt pengarna. Jag åt en jättegod fisk med potatismos och rotfruktsgirlanger.
Väl tillbaka på Jennifer packade vi ihop våra saker, städade ur hytterna och sa hejdå. Något som var mycket viktigt för Lasse var att vi skrev i gästboken innan vi lämnade. Jag slängde ihop något om att en tonårstjej med en dröm klev ombord och en kvinna med ännu starkare äventyrslysten klev av. Det kändes lite konstigt att lämna Jennifer som nu varit vårt hem i mer en månad. Klockan hade blivit ganska mycket så efter att vi checkat in på hotellet och gått på den sedvanliga upptäcktsfärden gjorde vi inte mycket annat än åt och kröp till sängs.
Min sista dag som tonåring har nu gått till ända och det känns riktigt bra att fylla år. Ett nytt spännande liv ska starta från om med imorgon med äventyr, utbildning, jobb och förhoppningsvis flytt någonstans.
God natt och välkommen till det nya livet!