Min nästa legobit är funnen!
Kommer ihåg första dagen på gymnasiet, hela teatern var full av nervösa själar med blickar som hade svårt att festa blicken. Några få ord utbyttes mellan bänkraderna men annars var det bra tyst. Precis sådan här var jag, i huvudet snurrade det frågor: har jag valt rätt? Kommer jag känna någon? Hur är lärarna? Osv. osv. Gymnasiet, mitt och många andras allra första stora val i livet. Nästan ett av de som har allra störst påverkan på våra liv. Det är inte bara ett val utan också ett nytt steg, en ny period i livet. En av många legobitar som är med och bygger upp vår alldeles egna värld.
Efter gymnasiet kommer ja, nästintill precis vad du vill var du vill. Plugga mer för dem som är sugna på att bli ännu mera skoltrötta. Näe skämt åsido, jag tycker att det måste vara jättemotiverande att sätta igång direkt om du verkligen vet vad du vill. Låta motivationen ge driv att fortsätta i skolbänken. Finns inte den motivationen så tycker jag att man ska hålla sig till något annat. Testa sina vingar inom något annat än det du redan gjort i tretton år, din trötta skolhjärna behöver vila lite. Ut och se världen och testa på olika jobba som ger dig livserfarenhet. En precis lika viktig legobit i ditt framtidsbygge. Gör precis det som faller dig in!
Sedan är det dags för nästa legobit och låta tornet växa mot skyn. Tror eller ej nu är det min tur att ta det steget. Efter två och ett halvt år fyllda med massor av spännande erfarenheter är nu skola som gäller. Året på Grimslöv gav mig verkligen mersmak och ett kvitto på att jag är inne på rätt spår. Till slut efter lite strul har jag äntligen fått en plats på fysioterapeutprogramet. Inte mindre än i storstan Köpenhamn, ska bli så spännande att komma igång. Men visst är jag nervös, precis som första dagen på Mimers. Nu är det inte bara en ny skola utan stad och språk också. Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?!;) Tycker att det är bra underligt att vi människor tar oss ann en del utmaningar, trots att vi har känslan att vilja försvinna från jordens yta innan. Stora och starka är vi som växer med enda litet steg. Tillbaka till mig och min utmaning;)
Efter en lång dag med resande och väntande är jag äntligen framme i Vanløse. Nu i skrivande stund ligger jag på golvet i mitt nya rum. Hoppas att kroppen håller efter en natt på luftmadrass. Alla cuper och läger har ju gått bra så där är väl bara att härda ut. Dagen börjad tidigt med bussavgång 07.15 från Göteborg så det fick bli att ställa klockan på ca halv sex. Mycket trött men en dag som denna hade jag inte det minsta svårt att gå upp. Det ända tråkiga är att säga hejdå till alla, med lite gråt i halsen lämnade jag Ytterby. Avsked är alltid svåra i alla fall när det gäller mig.
Visst var det många timmars bussresa men tyckte turen gick ganska fort. Roa mig med lite ljudbok, film och att sova så gick tiden fortare. Så äntligen var jag på plats i rågbrödet och cyklarnas förlovade land. Med hjälp av min telefon och en karta tog jag mig till dagens första uppgift, att skaffa mig ett CPR- nummer (ett danskt personnummer). Även här var det en väldans massa väntan, ensam är det sista ordet som beskriver det stället. Det var ett par till nyanlända som ville bli danskar. Efter ca två och en halv timme var det äntligen min tur!
Med mitt nya personnummer i handen tog jag min väska och började traska. Det var riktigt skönt att få gå av sig efter så många timmar stillasittande. På köpet fick jag se Fredriksberg också, en mysig stadsdel det med. Gamla hus blandat med nya och många olika sorters människor.
Denna dag avslutade jag med att handla lite mat så nu är morgondagen räddad. Mätt och belåten ska jag allt bli!
GOD NATT!
Imorgon väntar nya utmaningar och äventyr=)